Discipel betydelse
Ordet discipel betyder en person som följer och lär av en lärare eller mentor, vanligtvis inom en religiös eller filosofisk kontext.
Exempel på användning
- Jesus hade tolv trogna lärjungar, varav en var hans trogne discipel.
- Discipeln följde sin mästare vart han än gick.
- Discipeln lärde sig allt han kunde från sin mästare.
- Johannes var en kär discipel till Jesus.
- Discipeln utförde mirakel i sin mästares namn.
- Discipeln spred budskapet vidare efter sin mästares bortgång.
- Discipeln var trofast och modig i sin tro på Jesus.
- Att vara en discipel innebär att följa sin mästare i gott och ont.
- Discipeln var redo att ge sitt liv för sin tro på Jesus.
- Discipeln förvaltade sin mästares läror väl och spred dem över hela världen.
Synonymer
- lärling
- anfångare
- adept
- anförvant
Antonymer
- Mästare
- Lärare
- Lärling
- Elev
Etymologi
Ordet discipel kommer från det latinska ordet discipulus, som i sin tur kommer från det grekiska ordet mathētḗs, vilket betyder elev eller lärling. I svenska används ordet discipel främst inom sammanhang där en person studerar eller är under uppfostran av en mer erfaren eller kunnig person, såsom en lärare, mentor eller guru. En discipel är alltså en person som tar emot undervisning eller vägledning från en auktoritet inom ett visst ämne eller område.
agnat • sankmark • latent • puckeloxe • storslagen • kysk • hesitera • entusiasm • ringa • kinkig •