Dur betydelse

Ordet dur i musiktermer refererar till en typ av ackord som låter ljust och stabilt. Det används motsatsvis till moll som låter mörkare och mer sorgligt. Durackord består vanligtvis av en grundton, en ters och en kvint. Durtonarter används ofta för att skapa glada och livliga melodier.

Exempel på användning

• Dur är ett ljud som uppstår när två toner spelas samtidigt.
• Har du hört den vackra durackorden i den nya låten?
• Det finns olika durtonarter att spela på gitarren.
• När pianisten spelade durackorden fylldes rummet med musik.
• Jag föredrar att skriva låtar i dur istället för moll.
• Hur känns det att spela durackord på fiol?
• Durtoner ger en mer uppåtstigande känsla än molltoner.
• Det var svårt att hålla tonen ren när jag spelade dur på trumpet.
• Det klassiska stycket spelas enbart i dur och ger en glad stämning.
• Har du testat att improvisera i dur under jamkvällarna?

Synonymer

• Ljud
• Buller
• Ton
• Klang
• Ljudvolym

Antonymer

• Liten – stor
• Tyst – högljudd
• Slut – början
• Mjuk – hård
• Ljus – mörk

Etymologi

Ordet dur är ett musikaliskt begrepp som kommer från tyskans Dur och kan spåras tillbaka till latinets dūrus som betyder hård eller stark. I musiken syftar dur på en harmonisk tonart som kännetecknas av en ljus och glad klang. Dur är motsatsen till moll som oftare förknippas med en melankolisk stämning. Inom musikteori refererar dur till en specifik sorts tonartsskala som används för att skapa glada och harmoniska melodier.

klinga • tik • konjak • manifestera • maestro • se klart • avog • pika • spana •