Halta betydelse

Ordet halta i svenska refererar till att man har svårt att gå normalt på grund av en skada eller ett problem med ena benet eller foten. Det kan också användas metaforiskt för att beskriva något som inte fungerar ordentligt eller som har brister. Exempelvis kan man säga att en plan eller en idé haltar om det finns brister eller problem som hindrar dess framgång.

Exempel på användning

• Min hund började halta efter att ha sprungit för långt.
• Efter olyckan kunde mannen bara halta framåt på kryckor.
• Jag märkte att min cykel började halta och behövde lagas.
• Efter vandringen kände jag att min fot började halta.
• Hon märkte att hästen började halta på ena benet.
• Efter danslektionen började hennes rygg halta.
• Kvinnan fick ont i ryggen och började halta framåt.
• Barnet började halta efter att ha ramlat på skolgården.
• Efter maratonloppet började löparen halta av trötthet.
• Hennes bil började halta och hon var tvungen att köra till verkstaden.

Synonymer

• Löper
• Tar sig fram med besvär
• Stökar
• Hasar

Antonymer

• Gå
• Springa
• Krypa

Etymologi

Ordet halta kommer från fornsvenskans haltr eller halt, vilket i sin tur härstammar från fornsvenskans haltær och det fornnordiska ordet halt. Ordet har påverkats av det tyska ordet hinken, som betyder att halt springa. Ordet halta används för att beskriva en person eller ett djur som har svårigheter att gå eller röra sig normalt på grund av en skada eller en muskelsvaghet.

museal • uppdrag • visshet • dom • ranta • kurvlinjal • upplupen • taskig • nappera •