Kant betydelse
Ordet kant är en substantiv som beskriver en yttre gräns eller rand av en yta eller ett föremål. Kant kan också användas i mer överförd betydelse för att beskriva en moralisk eller etisk gräns eller princip. Till exempel kan man säga att någon har gått över kanten, vilket betyder att personen har överträtt en gräns eller beteendekodex.
Exempel på användning
- Kanten på bordet är vass.
- Längs kanten av skogen går en stig.
- Vi målade huset från kant till kant.
- Kanten på boken är lite skadad.
- Ringen faller ner på kanten av bassängen.
- Vi stod vid kanten av klippan och tittade ut över havet.
- Hon balanserade på kanten av trottoaren.
- Kanten på pappersarket är lite krullad.
- Snön ligger som ett vitt täcke längs kanten av vägen.
- Längs kanten av canvasduken har konstnären skrivit sitt signatur.
Synonymer
- Ytterkant
- Gräns
- Kantlinje
- Rand
Antonymer
- Inre
- Mjuk
- Rund
Etymologi
Ordet kant härstammar från fornnordiska kant, som ursprungligen betydde det yttre gränsområdet av någonting. På svenska används ordet i dag för att beskriva en yttre sida eller kant av något, till exempel kanten på en bok, kanten på ett bord eller kanten på en klippa. Ordet kan också syfta på en gräns mellan olika områden eller på att något är på gränsen till att hända.
persiflage • dedikerad • ragata • landsflykt • emellertid • dedikerad • polera • kastspjut • chockad • sottis •