Skrika betydelse

Ordet skrika betyder att höja rösten högt eller att ropa högt. Det används när man talar om att göra ljud med hög volym med rösten.

Exempel på användning

• Det är inte trevligt att skrika på varandra.
• Jag hörde någon skrika utanför mitt fönster.
• Barnet började plötsligt skrika av rädsla.
• Läraren bad eleverna att inte skrika under lektionen.
• Jag kunde höra skriken från nöjesparken på långt håll.
• Ilskan fick honom att skrika högt av frustration.
• Katten började skrika när den inte fick mat.
• Musikens volym fick publiken att skrika av glädje.
• Skriket från skogens djur skapade en mystisk stämning.
• Att skrika åt varandra löser sällan konflikter på ett bra sätt.

Synonymer

• ropa
• skräna
• skråla
• råma
• vråla

Antonymer

• Viska
• Tala tyst
• Mumla

Etymologi

Ordet skrika kommer från fornsvenskans skrika eller skriki, som kan härledas till det fornnordiska ordet skríkja. Ursprunget till ordet är osäkert, men det finns teorier om att det kan ha koppling till ljudet av ett högt, skärande ljud. I dag används ordet skrika för att beskriva ljudet av att högt och ihållande uttrycka känslor som rädsla, smärta eller ilska.

uppgift • lya • salva • swinger • skogsgud • grovt grus • puckeloxe • rolig • kassera •